Pappillon

Idag har jag kollat på en utställning i Arbetets Museum. Fotografen Johan Bävman har varit i Tanzania och dokumenterat den utsatta vardagen som landets albiner dagligen möter. Han vill med hjälp av sina fotografier berätta hur det är att leva utanför normen. Läskiga bilder är allt jag har att säga. jag ville nästan bara tjuta när jag såg dem bilderna, för gud vad jag kämde empati. jag tror inte att nån som varit och kollat på utställningen, går därifrån utan nån sympati.

Jag har fått en massa inspiration utav dessa bilder och dess mening och jag har nu börjat skriva en låttext som heter In The Shadow Of The Sun

Utställningen finns kvar fram till den 14:e februari.

Här är några bilder från utställningen:

... önskar man att man också kunde spela så. Bar lyssna på en låt och bara börja spela den helt fantastiskt. Vilket påminner mig om att lära mig en massa komp på gitarren. Eftersom jag är en ensam artist med en gitarr, så vill man inte att musiken ska låta bara aa okej, nej man vill att det ska låta fantastiskt. Det måste låta så att sången får en melodisk känsla och det kan man göra, men övning ger färdighet. Man kan inte hoppas att man ska vakna upp en morgon och bli nästa Beyoncé eller nästa Mozart. Nae det kan man verkligen inte tro. man måste jobba hårt och vissa dagar kommer man helt enkelt bara vilja ge upp, men det är viljan som är starkast och ditt mål är moroten. Det är resan som är målet. Så alltså måste man alltid utvecklas och bli bättre, för det är resan som du kommer att vara stolt över, inte målet. 
     
              Här har ni i alla fall en härlig låt att kunna :

Mitt låtskrivande fortsätter. Idag i skolan började jag på en ny låt som jag faktiskt blivit lite småkär i. Inte texten, den är för amatöraktig, men melodin... En sak som jag gillar med mina låtar är melodin. Jag är oftast väldigt nöjd med melodierna och jag tycker jag är grym på att fixa melodier. Texten är en helt annan sak. Det är det viktigaste för mig och man vill ju alltid att det ska vara en skitgrym text och för att skriva en text som man är 100% nöjd med, ja då måste man sitta och verkligen skriva. Inte bara nånting lite snabbt, utan verkligen skriva. man måste låta skrivandet ta sin tid.

Jag har ett tiotal melodier nerskrivna och inspelade, men det "enda" som fattas är text. Jag har över ett tjugotal texter utan nån melodi :/   Det är sånt som händer. Och man kan inte alltid bara "para" ihop en text och en melodi, för melodin speglar känsklan i texten. det är verkligen viktig. Allt är en enhet. Så enkelt är det. Pusselbitarna måste gå ihop.

Men sen är det speciella som vissa gör ibland. Att göra precis tvärtom. Att man har en sorgsen text till en glad melodi, eller en glad text till en sorlig melodi. Det är nånting man avgör själv. Den enda som kan se nåt fel i låten är du själv. Ingen annan. Det är du som skrivit låten, så det är du som bestämmer hur du vill ha den. Bara du.

Nu ska jag i alla fall fortsätta plugga, eftersom jag verkligen ligger efter och verkligen måste komma tillbaka på rätta spår.  Se you later alligater haha 

                                                                      Nina

... ända till oändligheternas tid. Jag vill skriva musik, texter, dikter, böcker. Jag vill bara kunna fortsätta skriva. Jag vill aldrig sluta. Det är det enda på denna jord som jag verkligen mår bäst av. Finns ingen bättre medicin än att skriva en låttext eller en dikt. I want to fade away in my music<3

                                                                             Nina